Jag, Pernilla, Gibzon och Stella har fått till några bra träningspass på klubben senaste tiden - och det går sakta men säkert framåt. Vi har haft en fin känsla fast inte allting, utan långt därifrån har varit perfekt. Men Stella är glad och då är jag glad! Det är ju det med lydnaden, det är så otroligt många delar för att det ska bli bra. Det är detaljer och helhet, hög aktivitetsnivå och lägre aktivitetsnivå och det är inte alltid så lätt att få till den perfekta kombinationen. Men det är nog även därför jag älskar lydnaden för när det funkar då är det en helt fantastisk känsla. Sista gången vi var på klubben filmade och kommenderade Pernilla oss igenom hela lydnadsklass 3 för jag ville se vart vi stod. Och trots att det var första gången som hon gjorde några hela moment (som vittringen och inkallning m. ställande) så tyckte att jag att det kändes bra även om det finns massvis att jobba med. Det som var mest kaos var fotgåendet där hon hade en alldeles för hög aktivitetsnivå. Med lite kamerastrul fick vi inte med alla moment plus att det bara vart en halv ruta, men här kommer en film med momenten: Sättande u. gång, inkallning m. ställande, en halv ruta, apportering ö. hinder, metallapportering och vittringen. Även om det finns massvis att jobba med i de momenten så börjar hon fatta grejen med de mesta, det enda som hon inte förstår överhuvudtaget är fjärrskiftet stå - sitt. Just nu sliter jag mitt hår och känner mig som världens sämsta tränare som inte får till det. Men jag hoppas att poletten faller ner snart. Det finns ju faktiskt större problem här i världen!
I förrgår tyckte Stella-Bella att det var dags igen att börja löpa. Bläddrade tillbaka i bloggen och kollade när hon löpte senast och det var i Mars så ungefär 7 månaders mellanrum. Jag har förstått att löpet har varit på gång eftersom hon har fått ett ökat intresse för kissfläckar och så på promenaderna. Annars märker jag inte att hon skulle bli så påverkad av sina löp vilket är jätte skönt, och framförallt för hennes skull.
Långt mellan inläggen här, men av förklarliga själ är det mycket annat som händer i mitt liv och hundträningen och bloggandet har kommit i skym undan. Men lever det gör vi, både jag och Stella! Jag börjar helt klart må bättre, vissa dagar mer än andra. Jag har reflekterat kring hur anpassningsbar människan är och hur man helt enkelt finner sig i nya situationer. Jag och Stella bor i en mysig studentlägenhet på 27 kvm och vi börjar få en fungerande mysig vardag med hjälp av helt fantastiska vänner och familj. Det är inte bara människan som är anpassningsbar utan Stella kan även vara en av världens lättaste hundar som anpassar sig så himla lätt till mattes nya livssituation. Jag skulle kunna skriva en roman om hur lätt Stella är och hur hon bara finner sig i nya situationer och alltid finns vid min sida, ja jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Mer förändringar lär det väl bli inom en snar framtid jag är snart färdigutbildad vilket innebär jobb, men framförallt är jag jätte sugen på att flytta. Flytta till en ny stad och jag tänker mig Stockholm, aldrig trodde jag att jag och Stella skulle flytta till Stockholm, men just nu känns de så himla rätt för mig att byta miljö och Stockholm känns bra. Även om jag inte känner många i Stockholm har jag några vänner och släktingar i huvudstaden och jag tror det skulle vara bra för mig att prova att flytta någon gång och som mamma säger - Örebro kommer alltid finnas kvar. Jag kommer därmed börja söka lite jobb i Stockholm och sedan får vi se vad som händer.
Nu ska jag inte skriva en livsroman om mitt liv, utan fokus på hundträning som den här bloggen är tänkt att handla om. Jag och Stella har kommit igång lite smått med träningen igen med hjälp av världens bästa vän Pernilla som drar oss ut, och det gör hon rätt i för att jag är verkligen lycklig när jag tränar hund. Vi är inte lika strukturerade och seriösa som förut, men vi är på g och vi siktar nu mot lydnadsklass 3. Först och främst, hej vad lydnadsträning är en färskvara men å andra sidan har Stella relativt fina grunder så hon kommer ihåg ganska bra vad som gäller efter lite träning. Det största "problemet" som jag har kännt nu efter vårt träningsuppehåll är att jag inte riktigt har kunnat hålla ihop henne under träning och framförallt i kedjor. Stella har alltid varit het i lydnadsträning, men jag har alltid upplevt att jag har kunnat kontrollera henne mer eller mindre. Nu när vi har tränat har jag upplevt att jag inte har kunnat kontrollera hennes aktivitetsnivå och hon har legat för högt, vilket har resulterat i lite galenskaper. Men idag när jag och Pernilla tränade kännde jag åter känslan av ett fint samarbete och där hon inte "gick mig ur handen". Visst, hon måste ner några nivåer till, men ändå ett steg framåt och en känsla av att vi är på g! Vi siktar nu som sagt mot lydnadsklass 3 och även om vi har en hel del kvar så hoppas jag kanske att vi kan hinna starta någon gång innan året är slut. Vi har ifos inte bråttom, men jag måste ha mål med min träning annars blir det inte så mycket gjort. De stora delarna som vi har kvar är helt klart fjärren och framförallt vittringen. I fjärren anser jag att Stella har fina skiften i sitt - ligg, ligg - sitt, stå - ligg, ligg - stå samt sitt - stå men den stora nöten är stå-sitt. Vittringen är påbörjad men de krävs mycket mer träning i många bitar. Inkallning med ställande har hon gjort stora framsteg i och under dagens träning gjorde hon de jätte fint! - Kul! Eftersom det momentet har kännts svårt för mig och Stella. Apporteringarna, fria följet, rutan, sättande u.gång och gruppmomentetn kan hon mer eller mindre även om det finns en hel del detaljpet där med. Men det största fokuset är helhet och aktivitetsnivå. Men som sagt vi kämpar på och det känns helt fantastisk kul att min lust till att träna hund börjar återfinna sig i min kropp och det måste tyda på att jag börjar må bättre! Stellas lust till träning har de ju faktiskt aldrig vart fel på, det är ganska fantastisk hur mycket krut som finns i den lilla nätta 20-kilos kroppen - hon älskar verkligen lydnadslydnad träning. På Söndag följer vi med Pernilla och Gibzon som ska starta lydnadsklass 3 och det ska bli kul att få lite inspiration och kolla på duktiga ekipage. Och hej, nu kändes de här som värsta skrytinlägget om Stella-Bella, men jag är bara så himla glad att hon är min och hon förgyller mina dagar så bra. Jag har nog aldrig varit så här tacksam som jag är nu att jag får dela min vardag med henne! Ett långt inlägg, där jag mest ville skriva att jag tror att vi är på g! :) |