Jag, Pernilla, Gibzon och Stella har fått till några bra träningspass på klubben senaste tiden - och det går sakta men säkert framåt. Vi har haft en fin känsla fast inte allting, utan långt därifrån har varit perfekt. Men Stella är glad och då är jag glad! Det är ju det med lydnaden, det är så otroligt många delar för att det ska bli bra. Det är detaljer och helhet, hög aktivitetsnivå och lägre aktivitetsnivå och det är inte alltid så lätt att få till den perfekta kombinationen. Men det är nog även därför jag älskar lydnaden för när det funkar då är det en helt fantastisk känsla. Sista gången vi var på klubben filmade och kommenderade Pernilla oss igenom hela lydnadsklass 3 för jag ville se vart vi stod. Och trots att det var första gången som hon gjorde några hela moment (som vittringen och inkallning m. ställande) så tyckte att jag att det kändes bra även om det finns massvis att jobba med. Det som var mest kaos var fotgåendet där hon hade en alldeles för hög aktivitetsnivå. Med lite kamerastrul fick vi inte med alla moment plus att det bara vart en halv ruta, men här kommer en film med momenten: Sättande u. gång, inkallning m. ställande, en halv ruta, apportering ö. hinder, metallapportering och vittringen. Även om det finns massvis att jobba med i de momenten så börjar hon fatta grejen med de mesta, det enda som hon inte förstår överhuvudtaget är fjärrskiftet stå - sitt. Just nu sliter jag mitt hår och känner mig som världens sämsta tränare som inte får till det. Men jag hoppas att poletten faller ner snart. Det finns ju faktiskt större problem här i världen!