Det har varit tyst här på bloggen ett tag, detta beroende på att hela min värld rasade samman för drygt två veckor sedan. Aldrig har jag mått så dåligt, och det gör fortfarande så ont så ont. Petter och jag har gått isär och det var inte mitt beslut, för mig kom de som en total chock. Jag ska inte gå in på detaljer, men livet är verkligen upp och ned. Istället för att flytta till radhus, kommer jag och Stella flytta till en studentbostad den 1:a september, sedan får vi se vart vi tar vägen. Mamma och Pappa kommer få ta över Ludwig, de är nog bäst för alla men framförallt Ludwig som är känslig för förändringar. Hundträningen får vila, det finns inte ork, kraft eller motivation till det just nu. Jag måste fokusera på mig själv, försöka bygga upp mig själv och hitta inspiration till livet igen. Däremot är jag väldigt, väldigt glad att jag har Stella vid min sida. Utan henne vet jag inte vad jag skulle göra. Hon tvingar mig ut på långa promenader, jag får gråta i hennes päls och hon finns ständigt vid min sida. Men jag hoppas snart att jag hittar energin till de saker som har gjort mig så lycklig i livet och däribland hundträningen. Men de kommer nog garanterat vara tyst här en stund, tills jag börjar bli jag igen. Avslutningsvis ska jag bara säga att jag har världens bästa familj och vänner! <3