Nu ska jag inte skriva en livsroman om mitt liv, utan fokus på hundträning som den här bloggen är tänkt att handla om. Jag och Stella har kommit igång lite smått med träningen igen med hjälp av världens bästa vän Pernilla som drar oss ut, och det gör hon rätt i för att jag är verkligen lycklig när jag tränar hund. Vi är inte lika strukturerade och seriösa som förut, men vi är på g och vi siktar nu mot lydnadsklass 3. Först och främst, hej vad lydnadsträning är en färskvara men å andra sidan har Stella relativt fina grunder så hon kommer ihåg ganska bra vad som gäller efter lite träning. Det största "problemet" som jag har kännt nu efter vårt träningsuppehåll är att jag inte riktigt har kunnat hålla ihop henne under träning och framförallt i kedjor. Stella har alltid varit het i lydnadsträning, men jag har alltid upplevt att jag har kunnat kontrollera henne mer eller mindre. Nu när vi har tränat har jag upplevt att jag inte har kunnat kontrollera hennes aktivitetsnivå och hon har legat för högt, vilket har resulterat i lite galenskaper. Men idag när jag och Pernilla tränade kännde jag åter känslan av ett fint samarbete och där hon inte "gick mig ur handen". Visst, hon måste ner några nivåer till, men ändå ett steg framåt och en känsla av att vi är på g! Vi siktar nu som sagt mot lydnadsklass 3 och även om vi har en hel del kvar så hoppas jag kanske att vi kan hinna starta någon gång innan året är slut. Vi har ifos inte bråttom, men jag måste ha mål med min träning annars blir det inte så mycket gjort. De stora delarna som vi har kvar är helt klart fjärren och framförallt vittringen. I fjärren anser jag att Stella har fina skiften i sitt - ligg, ligg - sitt, stå - ligg, ligg - stå samt sitt - stå men den stora nöten är stå-sitt. Vittringen är påbörjad men de krävs mycket mer träning i många bitar. Inkallning med ställande har hon gjort stora framsteg i och under dagens träning gjorde hon de jätte fint! - Kul! Eftersom det momentet har kännts svårt för mig och Stella. Apporteringarna, fria följet, rutan, sättande u.gång och gruppmomentetn kan hon mer eller mindre även om det finns en hel del detaljpet där med. Men det största fokuset är helhet och aktivitetsnivå. Men som sagt vi kämpar på och det känns helt fantastisk kul att min lust till att träna hund börjar återfinna sig i min kropp och det måste tyda på att jag börjar må bättre! Stellas lust till träning har de ju faktiskt aldrig vart fel på, det är ganska fantastisk hur mycket krut som finns i den lilla nätta 20-kilos kroppen - hon älskar verkligen lydnadslydnad träning. På Söndag följer vi med Pernilla och Gibzon som ska starta lydnadsklass 3 och det ska bli kul att få lite inspiration och kolla på duktiga ekipage. Och hej, nu kändes de här som värsta skrytinlägget om Stella-Bella, men jag är bara så himla glad att hon är min och hon förgyller mina dagar så bra. Jag har nog aldrig varit så här tacksam som jag är nu att jag får dela min vardag med henne!
Ett långt inlägg, där jag mest ville skriva att jag tror att vi är på g! :)